hej läsare. jag har suttit och funderat ett tag. balen igår var hemsk för mina armar var kolossala och benen var, fyfan. jag har under många dagar under de senaste månaderna funderat på andras kroppar istället för min och jag blir ständigt påmind av nära att det faktiskt inte spelar så stor roll hur stor omkrets det är på mina armar. jag vill bara inte vara stor, så blir jag påmind om att jag inte är det. rädd. jag är så rädd. se det som att du försöker skrämma bort spöket från ditt rum som egentligen inte ens finns. den har så lätt för sig att komma tillbaka, måste alltid påminna mig genom att gå till stolen och se att det inte sitter något spöke där. Jag är bara för rädd ibland för rädd att hitta dedär spöket.
jag tar studenten om två dagar, det betyder att jag blir vuxen. jag har tagit körkortet. jag är duktig, jag är bra.
Spring Tills Du Går Bort
Jag har fått lära mig att varje dag är en ny kamp. Ibland kan det vara lättare och ibland kan det vara svårare. Som projektarbete i skolan valde jag att skriva en självbiografi om just min kamp, min anorexi. förutom upplagor så har jag även bestämt att lägga ut den som en blogg, på denna blogg. hoppas du får en tankeställare. tack.
onsdag 8 juni 2011
torsdag 14 april 2011
Hej.
Jag tror att jag kommit på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag vill bli ett moln, ett moln fullt med tankar istället för regndroppar. Jag ska också få cirkulera i något sorts ekosystem så mina tankar regnar ner då och då, när jag blivit proppfull med dem. Då faller de ned, men ångar snart upp igen tillbaka till mig. Då har det blitt nya tankar som jag ska analysera innan de återigen faller ned. Jag vill bara sväva, inte ha någon fast och bestämt kroppsform. Jag vill inte bli styrd av mina ben och armar eller fundera över min mage, bara sväva i himlen. Kolla på alla andra där nere, när de har sina vardagliga problem och ickeproblem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)