hej läsare. jag har suttit och funderat ett tag. balen igår var hemsk för mina armar var kolossala och benen var, fyfan. jag har under många dagar under de senaste månaderna funderat på andras kroppar istället för min och jag blir ständigt påmind av nära att det faktiskt inte spelar så stor roll hur stor omkrets det är på mina armar. jag vill bara inte vara stor, så blir jag påmind om att jag inte är det. rädd. jag är så rädd. se det som att du försöker skrämma bort spöket från ditt rum som egentligen inte ens finns. den har så lätt för sig att komma tillbaka, måste alltid påminna mig genom att gå till stolen och se att det inte sitter något spöke där. Jag är bara för rädd ibland för rädd att hitta dedär spöket.

jag tar studenten om två dagar, det betyder att jag blir vuxen. jag har tagit körkortet. jag är duktig, jag är bra.