BU!

”Jag ska lämna honom i mitt rum för helgen, han får inte följa med till någon annan stad. Han kommer bara förstöra så himla mycket då. Så jag ska bädda ner honom, hårt. Jag längtar till att få resa bort. Visst det är bara en helg men oja så otroligt underbart med ni fina. & så ska vi dansa, dansa oss helt crazy, hela natten. Jag har fått min efterlängtade lön idag också, den blir det att spara till huvudstaden, tänka sig, att jag ska få se Sveriges självaste huvudstad, med fina, fina du.”

Skrivet 3/3 2009  

-Jag följde aldrig med henne till Stockholm, en vän fick ta min plats på tåget. Jag vågade inte fara till Stockholm, rädd för restaurangerna, rädd för maten jag inte fick laga själv, rädd för att göra henne ledsen när hon skulle förstå hur jag egentligen var, rädd för att synas. Jag var rädd för att inte få springa efter att vi ätit, rädd för att inte få ta promenaderna på dagen, rädd för att inte veta hur mycket jag fått i mig, rädd för att se vackra flickor som var tunnare än mig där nere i huvudstaden. Jag var rädd för att få bevisat att jag åt alldeles för mycket, jag var rädd för att visa henne mina dåliga sidor, jag var rädd att jag inte var den hon ville att jag skulle vara. Jag klarade inte av att vara i Umeå heller, klarade inte av otryggheten och känslan av att jag var utan kontroll. klarade inte av spöket som var kvar i huvudet trots att jag lovat att lämna honom i mitt rum, ramsan funkar inte; ”försvinn dumma spöke för du finns inte”