”Bortblåst för en stund, tillbaka i mig igen. Tyst, knip, inte ett ord, avslöja mig ej säger du till mig. Din makt över mig är värre än drogen. Du talar till mig, ber mig göra som du förklarat. Jag blir en annan, starkare, argare, ilsken och tvär. Utan dig är jag känslig och sårbar. Kicken. Du drar ner mig i sanden men ger mig samtidigt ett glas vatten för att släcka mig. Släcka min törst som river, förklarar att: efter sanden kommer något bättre än solsken. Jag är rädd för framtiden min vän. Med dig, så vet jag hur den kommer te sig. Det gör mig lite mer säker, lite mindre rädd. Du lovar mig att jag får kontrollera mina drömmar, om du får kontrollera mina vakna timmar. Så många chanser du givit mig, alla gånger jag vräkt i mig och svikit dig. Tack för att du har tålamod och stannar med mig, för utan dig är jag svagare än någon. Jag ska inte tala om dig och mig för någon, du är min hemlighet. Somnar, vaknar som en annan. Rollspel. Game to play.”