Skrivet 11/8 2007.

”Snälla bara bit mig och försvinn sen. Du som strävar efter att synas men vill ändå vara en hemlighet. Du som försöker ta över tills att de du tog inte finns. Det du strävar efter, kan du säga när det finns ett stopp. Du som kämpar, kan du berätta hur du kom till. Du som är så envis, hur kommer det sig att du aldrig ger upp? Du som vill förändra, kan du säga varför. Du som förändrar, kan du berätta hur bra dina handlingar skett. du som berör, kan du räkna minuterarna som vi istället kunde le åt. Du som kommenterar, gör du det bra? Du som slår, säg varför ser jag ingenting? Det du gör, lovade du att det skulle bli bra? Det du gör, höll du då ditt ord. Det vi gör, är inte rätt. Det du strävar efter, har inget stopp. Det du kämpar efter, har ingen början, inte heller något slut. Du som är envis, jag är mer envis, vi är inte samma person. Du som vill förändra, du har inget bra att säga.
Du som berör, du bryr dig inte om minuterar, du finns inte. Du som slår, du lämnar bara spår i mitt hjärta, i mig, inte på mig, för du finns bara i mig, och du ska bort, för bort dumma spöke, för du finns inte. bort, bort, bort.”

Skrivet 11/8 2007.